Första anbuden inom havsbaserad vindkraft i Tyskland – 1380MW utan subventioner

Det var väl fantastiskt att höra i förra veckan: Havsbaserad vindkraft är nu verkligen på väg att kunna konkurrera med andra kraftslag till marknadspris. I Tyskland och under tiden mellan 2021 och 2025. Två budgivare har varit framgångsrika med sina noll-bud: danska DONG och tyska EnBW. Modellen är densamma som i Danmark eller Nederländerna, nämligen att elanslutningarna inte är del av anbuden.

”Bigger is better”

DONG är mycket tydliga med att det är storskaligheten som gör detta möjligt: Man räknar med att turbiner på 13-15MW kommer att vara på marknaden innan 2024 och alltså är till förfogande för projekten i detta anbud. Idag installeras det 6MW-turbiner och 8-9MW har kunnat visas som prototyper. En fortsatt brant teknikutvecklingskurva på turbinsidan väntas alltså. Effekten blir att kostnadsandelen för fundament och kablar reduceras.

Dessutom kan både DONG och EnBW tillgodose skalfördelar i att lägga ihop flera projekt vilket ger fördelar för såväl inköp och såklart genom att kunna samordna sina drift- och underhålls-teams.

Förlängd drifttid

Vi har skrivit om det i vår Strategiska Innovationsagenda för Vindenergi till Havs också: Havsbaserade vindkraftparker är investeringsintensiva infrastruktursatsningar som borde kunna hållas i drift upp till 30 år istället för enbart 20 år. Tidigare har man hävdat att installerade parker i dagsläget ofta tas ned innan deras tekniska livslängd är slut. Ny har tyska myndigheter öppnat för en förlängning av tillståndet till 25 eller 30 år och det verkar vara en avgörande del i åtminstone DONG:s kalkyl.

Fördelen med samordning

Såklart gör anbudssystemet att man även på nätsidan kan planera och bygga mer effektivt. Genom att samordna närliggande vindkraftparkers elanslutning blir även utbyggnaden av anslutningsnäten genom nätägarna till på bästa möjliga sätt. Man kommunicerar tydligt och med långsiktighet när respektive anslutning kommer att stå till förfogande.

Hur mycket mer kostnadsreduktion kan vi vänta oss?

Nu siktar man alltså på marknadspris i Tyskland och energibolagen beräknar att det förväntade elpriset 30 år framåt i tiden kommer att vara tillräckligt för att uppfylla deras avkastningskrav. Detta är enormt. Det visar också någonstans att botten är nådd. Ambitionerna för att sänka kostnaderna ytterligare kommer att sjunka. Eller kan det finnas ambitioner att eftersträva grid-parity även i det nordiska elsystemet? Eller kan en fördyrning av kapital pressa tekniken ytterligare?